01_LargeBubble_Neo.jpeg
KI indoor greenwall mature 2
04-1_Wonderland_Neo.jpeg
04-2_Wonderland_Neo.jpeg
03-1_Ambience_Neo.jpeg
05-0_Oxytocin-Gateways_Neo.jpeg
KI indoor greenwall mature 3
KI indoor greenwall mature 1
06-0_Charcoal_Neo.jpeg
07-0_DigitalMethod_Neo.jpeg
09-0_CastingProcess_Neo.jpeg
08-0_Structure_Neo.jpeg
KI indoor greenwall mature 4
11-0_LightsOff_Neo.jpeg
10_ColourLight_Neo.jpeg
03-2_PerforationCavity_Neo-03.jpeg

Neo – Concrete Bubbles of Love

 

Tengbom Arkitekter:
Krister Bjurström, Anna Morén Sahlin, Kjell Jansson, Anna Mistry Bergbom, Daniel De Sousa Barrera, Miguel Reyes, Sofia Kanje, Kristoffer Adolfsson, Ana Gejo.

LINK Arkitektur:
Laila Ifwer Sternhoff, Laila Boström, Elaine Young

Tengbom Computational Design:
Shahrokh Kamyab, Jakob Lilliemarck

Konstruktör:
Suvad Muratovic

Akustisk design:
Akustikkonsulten

Butong:
Jean-Charles Violleau, Hamid Yaldan, Malin Wahlström, Staffan Snis, John Nilsson, Lars Höglund, Benjamin Levy

Philips Lighting:
Svante Pettersson, Daniel Ljung, Disco Anders

Fotograf:
Birnee Per Lundström

Kund:
Karolinska Institutet, Veidekke

Särskilt tack till Johannes Kuhnen, Design to Production

Skrivet om projektet:
Article on Archdaily.com på engelska

Article on Designboom.com på engelska

Om projektet

Sveriges senaste forskningsbyggnad, Karolinska Institutet – Neo, innehåller ett atrium med unika akustiska kvaliteter.
De två betongbubblorna innesluter Europas mest avancerade lärosalar.

Inuti, hålls föreläsningar på en monstruös 15×3 m LED-skärm. Ljudet skickas runt via 68 mikrofoner och 234 högtalare (61+129 i den lilla salen).

Utanför, kan utrop och tal göras genom att använda betongskalet och dess form. Talaren kan välja sin position utmed skalet beroende på publikens storlek.

Absorption av ljud var aldrig ett utgångskriterium, snarare ljudkvalité. De miljoner mikroperforeringarna absorberar oljud och håligheterna diffuserar högfrekventa ljud medan den stora formen av skalet diffuserar lågfrekventa ljud. Resultatet blir en unik omgivning ostörda tal och diskussioner kan hållas.

Ingångarna till hörsalarna har perforeringar i form av Oxytycin, kärleksmolekylen, för att påminna om besökaren om livets glada. Perforeringarna har givits en riktning för att simulera ett elektronmolm – en sfär av kärlek som besökaren kliver in i.

Gjutformarna producerades med så lite material som möjligt. Vardera av e 250 unika panelerna behövde sin egen gjutform som bestod av 12 unika plåtdelar. Formen fylldes sedan med granulat som handformades till rätt 3D-yta. Granulatet kan återanvändas i produktionen i oändlighet.

Med ljuset släckt så blir drar sig rummet tillbaka något och liknar de tidiga blyerts-ritningarna.

Produktion av butongpanel

 

Ljushow i Neo

 

Liknande projekt